mot launceston, och vidare!

 
Om allt har gått som det ska (peppar, peppar) så befinner jag mig nu i Launceston i Tasmanien. Här ska vi vara i en dag innan vi tar bussen mot Marion Bay (se bilden ovan) och The Falls Festival. Det är en tredagars-festival full med härlig musik, vacker natur och fantastiska stränder på camping-området. Det kommer helt klart bli ett nyårs-firande utöver det vanliga.
 
Efter festivalen kommer vi att roadtrippa i Tassie några dagar innan vi återvänder till Melbourne. Jag har ingen aning om hur mycket internet-täckning jag kommer att ha, så jag vet inte om jag kommer kunna uppdatera bloggen något under semestern.
 
Om jag inte gör det så vill jag passa på att önska er alla ett riktigt gott nytt år! Jag hoppas att året blir fyllt av härliga upplevelser, fina människor och en och annan fest. Puss på er!
 
PS. Det här var alltså ett förinställt inlägg, för er som inte förstod det. När det här inlägget publiceras sitter jag med all sannolikhet på en trevlig restaurang i Launceston och njuter av att livet är bra.
ALLMÄNT, MUSIK | launceston, musik, nyår, tasmanien, the falls festival | | Kommentera |

an australian christmas

 
Själv har man firat jul i dagarna två! Först blev det (som ni kan se i det tidigare inlägget) ett gediget julaftons-firande, innan vi firade juldagen som är Den Stora Juldagen här i Australien. Det började med att vi alla hämtade våra julstrumpor som var helt proppfulla med små paket.
 
 
 
Efter att ha öppnat våra julklappar kände vi oss uppspelta och tänkte att en whiskey sour passade asbra sådär på morgonkvisten.
 
 
Sedan åkte vi mot Lyalls föräldrar. Det var första gången jag skulle träffa dem och jag var därför lite nervös. Lyall hade varnat mig innan för dem; tydligen var de ganska konstiga. Jag hade fått tre golden rules som jag skulle hålla mig till: 1) säg aldrig aldrig nej till alkohol, 2) stå/gå aldrig bakom Lyalls pappa och 3) prata inte för mycket. Jag lyckades såklart bryta mot alla tre. Bilden ovanför är utsikten från deras vardagsrum.
 
 
Det här är utsikten åt andra hållet.
 
 
Här är Lyall när han var liten. Hur söt är han inte?
 
 
 
 
De hade en ännu mindre julgran än vi, och bredvid den låg en julklapp till mig!
 
 
De förberedde en riktigt engelsk jullunch. Här ovan ses en anka.
 
 
 
 
Med på lunchen fanns även ett brasilianskt par. Här försöker vi luska ut vilken cracker som har den bästa presenten (samt den bästa taktiken för att vinna).
 
 
 
Jag gjorde misstaget att ha Lyalls pappa till bordet. Han tog sin alkohol-roll på största allvar och erbjöd alltid mer så fort det började se lite tomt ut i glaset (även fast det var två olika vinsorter). Jag fick gång på gång säga: "Nej tack, jag har fortfarande massa kvar!" men han verkade inte tycka att det var en godtagbar anledning. En gång undrade Lyalls mamma om han hade erbjudit oss tillräckligt med alkohol. "I'm trying!!!" ropade han uppgivet tillbaka. Men trots att jag var lite seg på alkohol-konsumptionen så pratade vi mycket och jag hade det riktigt trevligt.
 
 
Därefter var det dags för efterrätt och christmas pudding - något av ett måste på alla engelsmäns julbord. Denna är flamberad med Brandy, men det syns tyvärr inte.
 
 
 
 
 
När vi kände att vi suttit ner alldeles för länge var det dags att dra ner till stranden.
 
 
 
Det var folk överallt och det kändes lite som Valborg i Uppsala.
 
 
 
Vi hade kommit dit för att träffa Lee och Josh.
 
 
Vi satt och snackade, lyssnade på musik och drack samtidigt som solen började gå ner och jag förundrades över alla konstiga människor som finns i världen.
ALLMÄNT, FOTO | juldagen, st kilda | | Kommentera |

ett julkort från melbourne

 
På julaftons morgon gick jag upp supertidigt för att hinna fixa en julfrukost innan Amanda och Lyall skulle dra till sina jobb. Jag tog tillfället i akt att pröva att laga quinoagröt - något jag läst mycket om i sociala medier på senare tid - och det visade sig vara ett fundamentalt misstag. Tips: quinoa gör sig inte bra som gröt. Men vi hade i alla fall en riktigt mysig frukost, och som tur var fanns det andra saker som var ätbara.
 
 
 
Sedan kokade jag sisådär trettio ägg, packade ner bröd som jag "fått" från jobbet och begav mig mot ett svenskt julaftons-firande. Eller ja, svenskt och svenskt. Vi skulle visa aussies hur man ska fira jul, och det var en salig blandning av nationaliter närvarande. Värdarna hade klätt en stor julgran, och under den låg det presenter som väntade på oss!
 
 
Och här har vi dom; värdarna, böjda över en åtråvärd Aladdin-ask.
 
 
När folk började trilla in (ja, jag var där tidigt för en gångs skull) så tog vi fram skumpa och skålade typ tolv gånger så att alla skulle kunna ta kort på det.
 
 
Det bjöds på glögg!
 
 
Och julskinkan skars upp, vilket betydde att det var dags att slå sig ner vid bordet.
 
 
För att få reda på var man satt var man tvungen att svara på en fråga. Jag hade faktiskt ingen aning om svaret på min, men kunde genom uteslutningsmetoden hitta min plats (det enda andra namnet som var ett "svar" var Arne Weise och det kändes väldigt otroligt).
 
 
Rätt svar var alltså Kevin!
 
 
På bordet fanns även sånghäften utspridda. Vi inledde givetvis sittningen med att sjunga Helan går.
 
 
Här står värdparet och presenterar maten och lite taktik i hur man ska planera sitt ätande.
 
 
Jag satt bland annat bredvid dessa filurer. De var från Brasilien och supertrevliga!
 
 
Lite fler personer jag hade vid bordet. Ser ni brasan i bakgrunden?
 
 
 
Sedan var det dags för tävling! Värdparet hade en ap-huvud som behövde en kropp. Vår utmaning var att rita en kropp till henom på temat jul (surprise). Fredrik och jag delade på första platsen. Själv ritade jag tomtemor med en lussebulls-plåt.
 
 
Det här var en av efterrätterna som brasilianarna hade bakat. De var goda. 
 
 
Efter efterrätterna var det dags för julklappsleken! Alla julklappar spriddes ut på långbordet och spelet kunde börja.
 
 
 
I början fanns det vissa lojaliteter mellan vänner, men efter ett tag blev det alla-mot-alla och jag blev himla nervös över att bli paketlös där ett tag.
 
 
Man kunde exempelvis få en drake och en mössa.
 
 
Eller choklad och engångskamera.
 
 
Eller en såpbubbel-pistol.
 
 
Själv fick jag Lolita av Vladimir Nabokov och en tekopp. Jag kände att det var väldigt jag. Jag har faktiskt inte läst den boken, så jag får väl återkomma senare med en recension!
 
 
Men av någon konstig anledning var såpbubbel-pistolen en större hit än min bok.
 
 
Någon hade fått en UNO-kortlek och den var såklart tvungen att invigas. En UNO-kortlek är lite som en kvick - den kommer alltid minnas vem som vinner med den första gången. Det var - givetvis - jag. Hehe.
 
 
Efter flera timmar med trevligt sällskap, god mat och roliga lekar var det tillslut dags för mig att bege mig hemåt för att skypa med min familj. Jag gick hemåt med lätta steg och tänkte att det är fantastiskt att trettio "föräldralösa" människor kan samlas till jul och ge varandra en så pass stor känsla av gemenskap. För att vara en jul borta från i princip alla jag känner så var den himla lyckad.
ALLMÄNT, FOTO | julafton, julklappsleken, melbourne, quinoagröt, skumpa | | En kommentar |
Upp