an australian christmas

 
Själv har man firat jul i dagarna två! Först blev det (som ni kan se i det tidigare inlägget) ett gediget julaftons-firande, innan vi firade juldagen som är Den Stora Juldagen här i Australien. Det började med att vi alla hämtade våra julstrumpor som var helt proppfulla med små paket.
 
 
 
Efter att ha öppnat våra julklappar kände vi oss uppspelta och tänkte att en whiskey sour passade asbra sådär på morgonkvisten.
 
 
Sedan åkte vi mot Lyalls föräldrar. Det var första gången jag skulle träffa dem och jag var därför lite nervös. Lyall hade varnat mig innan för dem; tydligen var de ganska konstiga. Jag hade fått tre golden rules som jag skulle hålla mig till: 1) säg aldrig aldrig nej till alkohol, 2) stå/gå aldrig bakom Lyalls pappa och 3) prata inte för mycket. Jag lyckades såklart bryta mot alla tre. Bilden ovanför är utsikten från deras vardagsrum.
 
 
Det här är utsikten åt andra hållet.
 
 
Här är Lyall när han var liten. Hur söt är han inte?
 
 
 
 
De hade en ännu mindre julgran än vi, och bredvid den låg en julklapp till mig!
 
 
De förberedde en riktigt engelsk jullunch. Här ovan ses en anka.
 
 
 
 
Med på lunchen fanns även ett brasilianskt par. Här försöker vi luska ut vilken cracker som har den bästa presenten (samt den bästa taktiken för att vinna).
 
 
 
Jag gjorde misstaget att ha Lyalls pappa till bordet. Han tog sin alkohol-roll på största allvar och erbjöd alltid mer så fort det började se lite tomt ut i glaset (även fast det var två olika vinsorter). Jag fick gång på gång säga: "Nej tack, jag har fortfarande massa kvar!" men han verkade inte tycka att det var en godtagbar anledning. En gång undrade Lyalls mamma om han hade erbjudit oss tillräckligt med alkohol. "I'm trying!!!" ropade han uppgivet tillbaka. Men trots att jag var lite seg på alkohol-konsumptionen så pratade vi mycket och jag hade det riktigt trevligt.
 
 
Därefter var det dags för efterrätt och christmas pudding - något av ett måste på alla engelsmäns julbord. Denna är flamberad med Brandy, men det syns tyvärr inte.
 
 
 
 
 
När vi kände att vi suttit ner alldeles för länge var det dags att dra ner till stranden.
 
 
 
Det var folk överallt och det kändes lite som Valborg i Uppsala.
 
 
 
Vi hade kommit dit för att träffa Lee och Josh.
 
 
Vi satt och snackade, lyssnade på musik och drack samtidigt som solen började gå ner och jag förundrades över alla konstiga människor som finns i världen.
ALLMÄNT, FOTO | juldagen, st kilda | |
Upp