Grattis mamma!

 

Den här kvinnan är fantastiskt rolig, oerhört snäll och ganska så himla snygg. Hon till höger, alltså.

 

Hon till vänster, då? Hon är den absolut bästa mamman jag har. Nä, skämt åsido. Hon är den bästa mamman, period. En sådan mamma som jämt tar sig tid att hjälpa sina medmänniskor, även om det innebär att hon inte får någon sömn den natten. En sådan mamma som bryr sig så mycket om sina barn att hon allt som oftast glömmer att bry sig om sig själv. En sådan mamma som är stark, självsäker och inte tar någon skit. En sådan mamma som vem som helst skulle tjäna på att ha som förebild.

 

Och idag fyller hon 51 år, men hon skulle lika gärna kunna vara 45. Som en födelsedagspresent skulle jag vilja bikta mig här. För ja, mamma, jag har ljugit för dig.

 

Kommer du ihåg den lilla turkosa-blå saltskålen du köpte till mig för något år sedan? Den var handgjord och jag minns att du var så stolt över att du hittat en skål som matchade så bra till mitt kökskakel. ”Det här är en väldigt fin skål, Lovisa”, berättade du för mig. ”Du måste vara oerhört försiktig med den. Kan du lova det?”.

 

Jag minns inte vad jag svarade, men det var troligtvis något i stil med det vanliga ”men jaaaaaa, mamma”. Dagarna gick och helt plötsligt var det en dag kvar tills att du skulle komma och besöka mig i Uppsala. Jag härjade runt i köket och mitt i matlagningen for saltskålen ner i golvet och gick i tusen bitar. Jag fick panik och tänkte att du skulle bli så besviken på mig om du fick reda på att jag varit så klumpig att jag inte ens kunde ta hand om en liten saltskål. Jag ville ju visa att det här med att flytta hemifrån och bo ensam gick hur bra som helst.

 

Jag googlade runt för att hitta var skålen kom ifrån. Jag hittade ingenting. Det slutade med att jag fick pappa (tack igen) att gå igenom kartongerna där hos er för att se var du hade köpt skålen. Jag satte mig på första bästa tåg mot Stockholm och åkte till Östermalm. Jag gick in i affären, berättade för personalen vad som hänt, och med hjälp av en skärva försökte vi hitta den skål som matchade originalet bäst. Tillslut hittade jag en som var nästintill identisk, köpte den och satte mig på tåget tillbaka.

 

Dagen efter kom du på besök. Du kom in i mitt kök, och gick nästan direkt du fram till min kryddhylla. Jag höll andan. Du tog upp saltskålen och sa liksom för dig själv: ”Så konstigt… Jag hade för mig att jag köpte skålen i en annan nyans…”. Jag lyckades kvida fram: ”Jaså… Nä.. Det var ju den skålen jag fick, jag tror knappast att den ändrat färg…”

 

Förlåt! Nu är sanningen ute; jag är en hemskt klantig saltskålskrossare och du är otroligt observant. Det känns som att en tyngd lyfts från mina axlar. Så, grattis på födelsedagen, mamma!

ALLMÄNT | |
Upp