veckans lärdom

Nu har jag äntligen lämnat in min ”major essay” i min Global Economy-masterkurs. Jag har kämpat med den fruktansvärt länge. Det började med att jag redan för några veckor sedan letade passande artiklar och läste och sammanfattade dem. Jag var himla stolt över att faktiskt vara ute i god tid. Jag pratade med några kursare om vilken uppsatsfråga de hade valt, och de visade sig att ingen hade valt samma som jag, men det gjorde inte att någon varningsklocka ringde. Några dagar senare (och cirkus femton artiklar…) hör en kompis av sig och säger: ”vill inte oroa dig, men tror att läraren har ändrat vilka uppsatsfrågor man får ta”. Av de fem ursprungliga frågorna var det såklart bara ”min” som hade försvunnit.

 

Efter diverse svordomar var jag således tvungen att börja om från början, och helt plötsligt hade jag inte så gott om tid längre. Jag gjorde ett gediget arbete med att söka källor – det ägnade jag flera dagar åt. När jag tillslut skulle sätta mig och skriva läste jag igenom uppsatsfrågan en extra gång, för att försäkta mig om att jag läst rätt. Det hade jag inte. Jag hade missuppfattat frågan, och sökt all information i onödan.

 

Då hade jag verkligen inte gott om tid. Det slutade med att jag hittade några nya källor som var aktuella för ämnet, men att jag sedan vred frågan så att det blev ”för att kunna besvara denna frågeställningen krävs en djup kunskap om det här helt irrelevanta ämnet först”.

 

Så barn, vad har vi lärt oss av den här upplevelsen? Jo, att det där med framförhållning är totalt slöseri med tid. Nu ska jag börja plugga inför min ”Creative Writing” exam som jag har imorgon. Hur man nu kan ha ett prov i kreativt skrivande är för mig en gåta… Men tydligen ska jag memorera den här boken:



ALLMÄNT | uppsats, writer's workbook | |
Upp