there's no day like australia day

I måndags var det Australia Day. Australiensarna tar tillfället i akt att dricka hela dagen och vifta frenetiskt med sina flaggor. Det var ju något som vi inte ville missa. Amanda jobbade, men Lyall och jag började dagen vid baren under bron.
 
Vi beställde en drinkkanna och fick ett ess istället för ett nummer. Jag tog det som ett gott tecken.
 
Drinkarna kom in och de smakade lite konstigt, men utsikten var det inget fel på så jag klagade inte.
 
I luften fanns det massvis med flygplan som visade upp sig.
 
Efter lite grävande upptäckte vi att snubben som ägde båten som vi egentligen skulle ut och segla med var känd för att vara odräglig när han är full/hög (och känd för att vara full/hög extremt ofta). Så istället för att vara fast på en båt med en crack-kille i fem timmar bestämde vi oss för att möta upp Josh och Annie på en hemlig takbar (obs! viktigt med hemlig i det här sammanhanget).
 
När vi suttit i baren ett tag fick vi kli i benen och gick till den här parken för att möta upp lite fler människor.
 
Där satt vi och pratade länge och lyssnade på triple j hottest 100; tydligen ett måste under Australia Day. Grattis grattis till Chet Faker som kammade hem förstaplatsen.
 
När solen hade gått ner gick vi vidare, denna gång mot ett campus vid Melbourne University. Bland buskaget anade jag Hogwarts! 
 
Och visst var det Hogwarts (typ)! Längst uppe finns det en gentlemen's club som är stängd, men Kiri hade tidigare hittat en dörr som inte var låst, så vi kunde klättra upp hela vägen.
 
Det var en väldigt fin utsikt från toppen och vi kunde enkelt se fyrverkerierna. Där satt vi sedan resten av kvällen och snackade om lite allt möjligt och lyssnade på musik (där vi gjorde vad vi tyckte skulle ha blivit top 100). Fin kväll, och fint att träffa nya människor!
 
ALLMÄNT, FOTO | australia day, campus, chet faker, hogwarts, melbourne, melbourne uni, triple j | | Kommentera |

sheffield revisited

Det är dags för att visa er den sista dagen i Tasmanien! Vi bestämde oss för att åka till en stad som heter Sheffield för att äta vår frukost. Jag tyckte att det var ganska roligt, i och med att jag bott i Sheffield i England.
 
Den här staden var däremot betydligt mindre, men väldigt mysig. Den var himla hipster, utan att veta om det. Överallt fanns det olika väggmålningar som olika berömda graffiti-målare hade gjort.
 
Vi hittade en park (med ännu fler målningar) där vi slog oss ner.
 
Därefter körde vi till Devonport.
 
Efter att ha traskat runt där ett tag lämnade vi staden och satte återigen kursen mot Launceston och flygplatsen.
 
Och här stannade vi för att äta vår lunch och njöt av de sista friska andetagen innan vi boardade planet mot Melbourne igen.
 
PS. Det här var alltså den sista posten om Tasmanien, så nu slipper ni läsa om det i fortsättningen. Däremot vill jag varna er; Amanda och jag har precis köpt våra flygbiljetter till Nya Zeeland, vilket betyder att det kommer laddas upp massvis med natursköna bilder om några veckor igen! Har ni några tips på vad man inte får missa i NZ (norra ön) så får ni jättegärna skriva det!
 
ALLMÄNT, FOTO, RESOR | devonport, launceston, nya zeeland, sheffield, tasmanien | | Kommentera |

i wanna make you happy, i wanna make you feel alive

Förra fredagen blev helfestlig. Amanda och jag hade bjudit över en av Amandas chefer (en ashärlig 43-årig kvinna) på lunch - men inte vilken lunch som helst. Vi började med att servera troligtvis den godaste ostbrickan jag någonsin smakat (efter att ha ätit Délice de Bourgogne kommer jag aldrig kunna uppskatta billig brie igen...) tillsammans med Chefens favorit-rödvin som inte gick av för hackor. Sedan bjöd Amanda på en fantastiskt god vegetarisk paj innan vi avslutade med en choklad-moussetårta som jag hade bakat som var gudomlig. Ja, ni hör; det var helt enkelt en riktigt bra lunch.
 
Lunchen övergick till middag, och något förfriskade gick vi sedan ut på en underground-spelning där en snubbe som heter Lyall Maloney spelade. Lyall och Lyall kunde därför connecta över sina namn.
 
Anyhow, det var i alla fall bakgrundshistorien till varför jag först vid 16-tiden lämnade huset på lördagen och började min vandring mot Botaniska Trädgården.
 
Jag var tvungen att gå över Yarra River...
 
Och igenom en del av parken...
 
... innan jag kom till baren som de här donnorna hängde på!
 
Vi satt vid baren ett bra tag och pratade om lite allt möjligt, tills vi insåg att vi var tvungna att skynda oss till konserten som vi faktiskt skulle på. När vi kom dit hade ett av förbanden redan börjat spela; Catfish and the Bottlemen.
 
Men vi var glada ändå! (den sista bilden är tagen med Kerrys mobilkamera, men är den enda där vi alla är med)
 
Solen började gå ner och det blev dags för the Griswolds (förband nummer två) att äntra scenen.
 
När mörkret hade fallit så var det äntligen dags för kvällens höjdpunkt; the Kooks! Jag hade aldrig sett dem live tidigare, så jag var väldigt taggad. Jag behövde inte bli besviken; de var väldigt professionella och hade en fantastisk scennärvaro. De spelade framförallt låtar från Listen-albumet MEN också många gamla favoriter (som She Moves In Her Own Way, Seaside och Naive) som gjorde att jag färdades tillbaka till högstadie-Lovisa för ett tag. När showen var slut gick jag långsamt igenom ett varmt Melbourne och tänkte att det ju är fascinerande hur långt man kan färdas på drygt åtta år.
 
ALLMÄNT, FOTO, MUSIK | botanical garden, catfish and the bottlemen, lyall maloney, melbourne, ost, sidney myer music bowl, the griswolds, the kooks | | Kommentera |
Upp