berättelsen om tasmanien

 
Den 28 december gick vi upp ruskligt tidigt för att åka till flygplatsen. Vi hade bokat flyg med Jetstar - ett av lågprisbolagen här i Australien. Det betydde att vår gate låg allra längst bort och allra längst ner, och det var en ganska underlig skara som väntade på flyget tillsammans med oss.
 
 
Utanför gaten började solen så sakteliga gå upp, så jag njöt av det istället innan vi boardade planet.
 
 
Efter cirka en timme nådde vi Tasmanien och Launceston. Vi började med att checka in på vårt hostel innan vi drog iväg för att utforska staden.
 
 
 
 
I en av de största parkerna fanns det ett väldigt mysigt växthus, med tillhörande kissande pojke. Inget växthus är ju komplett utan en sådan.
 
 
Något längre bort i parken hade de även en inhängnad med några apor, bara sådär. Varför inte, liksom?
 
 
Vi strosade igenom staden och stannade till vid ett hus med kombinerat vernissage och butik.
 
 
Sedan bar det av till en ravin i utkanten av staden som vi hade hört skulle vara sevärd.
 
 
 
 
 
Launceston bjöd på fantastiskt väder, och vi förundrades över hur klar luften var och hur underbart det var att vara nära naturen igen.
 
 
Mitt i ravinen (ravin känns inte som ett passande ord, men "gorge" på engelska i alla fall) simmade en säl glatt runt och visade upp sig för människorna.
 
 
Hans kompis däremot gillade mer att chilla på klipporna.
 
 
 
 
Vi fortsatte att klättra och möttes på toppen av en wallaby!
 
 
 
Påfåglar fanns det också en hel del av.
 
 
Direkt när jag såg det här så tänkte jag att "det här skulle nog mamma tycka om", det var så vackert att Amanda och jag bestämde oss för att pausa och stå och posa lite.
 
 
 
Hej hej.
 
 
 
Därefter korsade vi floden och såg upp mot liften som de lata/ej höjdrädda/rika människorna tog. Vi fattiga studenter fick nöja oss med att traska.
 
 
Vad som mötte oss på andra sidan floden var ganska häftigt! De hade alltså en pool i en dal bredvid floden. Jag bara älskar kontrasten! Vi passade på att ta oss ett svalkande dopp i floden. Det hela gick väldigt bra tills någon sa "se upp för ålarna" och då fick jag panik. Hur tusan ska man kunna se upp för ålar när man inte kan se dom?! 
 
 
 
När solen började gå ner vände vi om och gick en annan väg hemåt.
 
 
 
Den var något brantare men minst lika vacker. Sedan gick vi förbi en restaurang, proppade i oss mat och gick tillbaka till hostlet. Dagen efter skulle nämligen festivalen börja, och vi ville vara fit for fight. Men mer om det imorgon! 
ALLMÄNT, FOTO, RESOR | cataract gorge, launceston, tasmanien, wallaby | |
Upp