'cause we're young and we're restless

Dags att fortsätta på Tasmanien-berättelsen efter en rätt så händelserik helg (men mer om det någon annan gång). 2015:s första dag började supertidigt. Vi gick upp, packade ner vårt tält och våra saker och tog bussen tillbaka till Hobart. Det första vi gjorde när vi kom dit var att gå till biluthyrnings-firman och hämta upp bilen vi hade bokat. Det visade sig att Lyall inte fick köra (han har ett "provisoriskt körkort" vilket är det man har de första två åren i Australien), så trots att jag faktiskt har haft mitt körkort en kortare period än Lyall var jag den enda legitima chauffören.
 
Det var inte bara den första gången för mig att köra på vänster sida, utan även första gången att köra med automatisk växellåda. Växellådan visade sig vara ett större problem än vänstertrafiken. Efter några "hoppsan" för mycket på parkeringen deklarerade Amanda att hon inte ville åka i samma bil som mig innan jag hade kört in mig på bilen. Några varv runt kvarteret senare satt vi alla åter i bilen och åkte ner mot Hobarts hamn.
 
Det hade nyligen varit en kappsegling mellan Sydney och Hobart, så det var proppfullt med häftiga båtar.
 
När vi kände oss mätta på segelbåtar satte vi kurs mot en av de större nationalparkerna i Tasmanien. På vägen dit stannade vi här för att äta vår lunch. Helt okej lunch-utsikt, om jag får säga det själv.
 
Efter att ha kört längs smala serpentin-vägar i cirkus SEX timmar hade vi äntligen kommit fram till stället vi skulle övernatta på. Vi bestämde oss för att dra till en annan sjö i närheten för att bättre kunna se när solen gick ner.
 
Solnedgången var rätt fantastisk. Det var liksom så lugnt och harmoniskt; väldigt stor skillnad mot Melbournes puls. Vis från min tidigare roadtrip i WA så meddelade jag mina passagerare att jag inte ville köra när solen hade gått ner (det är då djuren blir som mest aktiva) så efter ett tag lämnade vi bryggan. Jag älskar makten man har som enda förare.
 
Men jag tror faktiskt inte att passagerarna klagade, då miljön vi åkte igenom för att komma till campingen inte var fy skam.
 
När vi kom fram till vår camping duschade jag för första gången på typ fyra dagar och det var alldeles, alldeles underbart. Men sedan började helvetsnatten. Under natten var det minusgrader, och trots att jag hade på mig alla kläder jag hittade så frös jag så mycket att jag skakade hela natten. Strax efter fem insåg vi att vi skulle frysa ihjäl om vi stannade utomhus, så vi sprang till bilen och hängde i den fram tills gryningen. Sedan gick jag till duschen och stod i skållhett vatten i cirkus 45 minuter innan jag kände mig som en människa igen.
 
ALLMÄNT, FOTO, RESOR | hobart, roadtrip, segelbåtar, tasmanien | |
#1 - - Agnes:

Vackraste Amanda <3

Upp