the bicycle, the bicycle surely, should always be the vehicle of novelists and poets

När jag har pratat med vissa vänner så framkommer det att ni tror att det enda jag gör är hänger på häftiga takbarer, går på festliga spelningar och då och då drar i ett gummiband. Tyvärr är det inte en helt ärlig bild av min tid här i Melbourne. Visst gör jag allt av det där - men inte alls så ofta som jag skulle vilja. Även här finns det en vardag som inkluderar jobb, träning, tv-serier och middagar. 
 
Den senaste veckan har framförallt varit fylld av jobb-pass för min del. Idag (söndag) började jag jobba klockan 08 i en förort ganska långt bort från centrala Melbourne. Det i sig hade väl inte varit så farligt, om det hade varit så att kollektivtrafiken hade gått, men det gjorde den tydligen inte så tidigt på en söndagmorgon. Det fanns således bara en sak för mig att göra; cykla hela vägen dit. 06:20 satte jag mig på cykeln och trampade iväg. Ibörjan gick det ganska bra - jag såg soluppgången när jag cyklade längst floden - men sedan satte den piskade vinden och uppförsbackarna igång. Dryga 25 km senare (och några detours...) kom jag äntligen fram till jobbet, redan då helt färdig för dagen.
 
Typ så här såg det ut...
 
På tal om jobbet blev jag också för några dagar sedan uppgraderad från "Trainee" (som det har stått på min namnbricka) till att faktiskt få en riktig namnskylt (aka vara en riktig person), detta efter att ha haft ett jobbpass med en av cheferna där han "clearade mig". Jag blev jätteglad och tänkte inte så mycket mer på saken, tills en av kunderna började skratta åt mitt namn och sa att det var väldigt passande att jag jobbade i ett bageri. Jag fattade ingenting tills jag tittade ner på min namnskylt. Det stod Lovsa (alltså loaf-sa). Nu använder jag åter Trainee-brickan tills detta är uppklarat.
ALLMÄNT | yarra trail | |
Upp