ta mig till havet

Av någon konstig anledning har jag slutat att dra med mig kameran överallt, och igår var första gången som jag verkligen ångrade det. Det var ett sådant fantastiskt tillfälle som en bara vill spara ner och öppna igen, helt oförstört, en jobbig grå februari-dag.
 
Vi satt på stranden, såg världens finaste solnedgång, lyssnade på musik och pratade om allt möjligt (från långa fysik-utläggningar till pinsamma fylle-anekdoter). Till det drack vi smaskiga drinkar gjorda på egenplockade mandariner och åt muffins som inte var från denna värld. Och när jag tänkte "livet blir nog inte bättre än så här" så såg vi ett gäng delfiner som hoppade och lekte precis vid strandkanten. Det var nästan för mycket för att ta in. Perth, you will be missed.
 
ALLMÄNT | | Kommentera |

no news is good news

Igår ringde pappa och var orolig. "Du har inte uppdaterat bloggen på två veckor, jag började undra om du låg deprimerad på soffan och käkade piller". Tack för omtanken och tack för tron på min mentala stabilitet. Jag svarade honom lugnt att "no news is good news", och tänkte att det kanske var bra att skriva något här så inte fler personer tror att jag befinner mig i någon slags avgrund.
 
Sanningen är att jag haft extremt mycket annat för mig på sistone. Förutom att försöka navigera mig igenom mängden plugg som har börjat samla sig inför alla finals så försöker jag också "fånga de sista veckorna" här i Perth. Det har inneburit mucho fester (och kanske ett eller annat serie-avsnitt om jag ska vara ärlig). Under de senaste veckorna har jag därför funnit mig själv i väldigt konstiga situationer. Jag har bland annat ägnat en halvtimme åt att försöka lära fulla engelsmän att ragga med finess (sedan gav jag upp), jag har haft ett sakligt samtal med en aussie med rastaflätor som skulle på arbetsintervju för att bli en laglig cannabis-langare (only in straya...), och jag har övertalat en kille att strippa på en klubb. Saker som jag helt klart kommer att sakna.
 
Om du är någorlunda kvick i skallen tänker du nu "men om no news is good news, vad innebär det då att hon uppdaterar bloggen?". Smart fråga hörredu! Det innebär att jag faktiskt mår SKIT just nu. Minns ni att jag fick muskelbristning förut? Jag var väldigt duktig med rehaben och lyckades komma tillbaka inom två veckor, bara för att nu få hälsporre. Omväxling förnöjer. Om jag har tur så är det borta inom sex månader. Detta inträffade en dag efter jag betalat 900 spänn för att få avsluta mitt gym-medlemskap "för jag springer ju bara ändå". Det verkar helt klart som att Gud inte vill att jag ska träna. Så för en gångs skull ska jag lyssna på henom, köpa extremt mycket glass och dränka mina sorger i socker. *Living life*
 
ALLMÄNT | | 2 kommentarer |

evil lies in the heart of men, not magic

Under de senaste veckorna har jag tagit mig igenom alla säsonger av Merlin, ni vet den där gamla serien med förfärliga special effekter? Det visade sig att den innehåller så mycket mer än bara det. Den är fartfylld, rolig och framförallt himla varm. Och jag känner liksom att Merlin, Arthur och jag skulle ha så sjukt kul tillsammans (om det inte hade varit så att vi skiljs åt av tid, rum och verkligheten). Vi har lika dräpande humor alla tre. Att jag har levt mig in i den här serien lite mer än vad som är socialt acceptabelt har bidragit till att jag nu lider av en extrem version av post-Merlin depression (yup, det är en vedertagen term). Jag har ju en gedigen erfarenhet av tomheten som inträffar efter att en serie är slut, men det är INGENTING jämfört mot detta. Det har att göra med hur serien slutade. Där har ni hjärtekross på 45 minuter, fint inpackat.
 
Förutom att ställa frågor om min mentala hälsa så har Merlin-tittandet även väckt andra funderingar:
  1. Varför bor alla onda trollkarlar/häxor i grottor? Kan knappast vara bekvämt. Om jag hade magi så hade jag trollat fram ett fint slott att leva i.
  2. Måste man som ond le ett "evil smirk" efter varje mening man säger? Ökar inte det risken för att bli upptäckt när man är undercover?
  3. Hur många gånger kan man rädda en persons liv utan att den inser det? Och hur är det möjligt att Arthurs liv är hotat i princip i alla avsnitt? Han har helt klart inte oddsen för sig.
  4. VARFÖR KALLADE INTE MERLIN PÅ DRAKEN I BÖRJAN AV SISTA AVSNITTET SÅ HADE HAN SPARAT DE TVÅ DAGARNAS VANDRING OCH INGET AV ALLT SKIT HADE BEHÖVT HÄNDA! Dumma idiot.
  5. Varför är livet så orättvist?
Jag hanterar det här på det enda sättet jag vet hur; genom att vända mig till några goda vänner som alltid ställer upp i svåra tider, och som även har en god förståelse för den magiska världen - good ol' Harry Potter and the gang. Från en trollkarl till en annan. I'm such a player!
 
ALLMÄNT, FILM/SERIER | | En kommentar |
Upp