ett litet inlägg om löpning

Jag har under de senaste två månaderna börjat satsa lite mer på min löpning, vilket har varit jätteroligt. Av någon konstig anledning är jag alltid ute och springer de gånger min rumskamrats föräldrar kommer på besök.
 
Mamman: "Have you been out running again?"
Jag: "Yeah"
Mamman: "I'm impressed!"
Jag: "Well, thanks. I'm following a work out program, so I run pretty often"
Mamman: "Oh okay, to lose weight?"
Jag: "Eh, no, to get a good time at a half marathon."
Mamman: "Well, good on you!"
Jag: "Bitch."
 
Anyhow, fram tills förra veckan har det gått jättebra. Men i slutet av långdistans-passet förra veckan fick jag plötsligt skitont i vaden. Eftersom jag är så himla vis och klok så tänkte jag att "äsch, lite vad-ont har väl ingen dött av", och sprang igen två dagar senare.
 
....
 
..
 
Vad är det man brukar säga? "Madness is doing the same thing and expecting a different result"?
 
...
 
Så här en vecka senare kan jag åtminstone gå någorlunda normalt, och det är väl något att vara tacksam för.
 
ALLMÄNT | |
#1 - - Agnes:

AKTA DIG! Jag gjorde det där. Resultat: ej springa eller hoppa på 14 månader and stil counting.

Upp