ta mig till havet

Av någon konstig anledning har jag slutat att dra med mig kameran överallt, och igår var första gången som jag verkligen ångrade det. Det var ett sådant fantastiskt tillfälle som en bara vill spara ner och öppna igen, helt oförstört, en jobbig grå februari-dag.
 
Vi satt på stranden, såg världens finaste solnedgång, lyssnade på musik och pratade om allt möjligt (från långa fysik-utläggningar till pinsamma fylle-anekdoter). Till det drack vi smaskiga drinkar gjorda på egenplockade mandariner och åt muffins som inte var från denna värld. Och när jag tänkte "livet blir nog inte bättre än så här" så såg vi ett gäng delfiner som hoppade och lekte precis vid strandkanten. Det var nästan för mycket för att ta in. Perth, you will be missed.
 
ALLMÄNT | |
Upp