tack universum!

I söndags insåg jag att om jag ska klara av den massiva arbetsbörda som jag har den kommande terminen så är det livsviktigt för mig att vara positiv. Redan här kanske ni anar oråd. Den här positiva inställningen till precis allt i livet är inget som kommer direkt naturligt för mig, så jag var tvungen att göra lite research. Jag hittade några artiklar om the law of attraction och blev genast intresserad. Enligt den finns det ett enkelt sätt för mig att klara alla tentor, vara lycklig och få allt jag vill ha:

Steg 1. Skicka iväg en bild till universum, där du har det du vill. Typ jag sitter på tentan och rockar fett. Här ska man vara väldigt tydlig för uppenbarligen är det svårt för universum att fatta annars.

Steg 2. Börja bete dig som att du redan har fått det du ber om. Alltså; jag har redan fått VG i Sannolikhetsläran så då behöver jag inte plugga något mer.

Steg 3. Visa tacksamhet mot universum och lita på att universum kommer att ge dig det du vill ha. Universum är lite needy, så ju mer tacksamhet du visar desto mer får du. Så tack tack tack tack tack tack för VG:t!

På det här sättet kan du tydligen bland annat få ett nytt playstation (om du bara visualiserar att du spelar det tillräckligt bra) samt bli smal (tricket var att inte fastna i "fat thinking trap" utan istället tänka att du redan är smal och så vips gör universum resten). Hela den här processen går mycket bättre om man är i en positiv sinnesstämning. Om man skickar positiva vibbar ut i universum så får man tillbaka positiva vibbar. Härligt va! Därför ägnade jag, empiriker som jag är, en hel dag åt att endast tänka positiva tankar. Jag tog en morgonpromenad och tänkte att det är fantastiskt att se fåglarna flyga mot en klarblå himmel. Jag jobbade några timmar och tänkte att det är så underbart att jag har ett jobb och en inkomst. Jag drack en kopp kaffe och njöt av varenda sipp. Jag träffade vänner som nog aldrig varit så roliga och underbara som då. Och jag gick och la mig med ett leende och tänkte att det här med att vara positiv nog inte var så svårt ändå.

Klockan 05 vaknade jag och kände hur mina inälvor vrider sig. Jag var tvungen att springa upp till toan. Mellan kväljningarna började jag tänka: "Jaha, hur gör jag detta till en positiv upplevelse? Härligt med en reningsprocess? Ut med den gamla veckan, in med den nya?" och den tanken fick inälvorna att göra ännu mer uppror.

Efteråt försökte jag hitta en förklaring till mitt plötsliga insjuknande. Matförgiftning? Influensa? Ingenting matchade, tills det slog mig - positiviteten. Min kropp är inte van. Efter att jag la det positiva tänkandet på hyllan så har jag återhämtat mig. Sorry kroppen, jag kommer aldrig utsätta dig för den traumatiska upplevelsen igen.

ALLMÄNT, KÅSERI | |
#1 - - Amina Paracha:

Hahahaha! Stackars liten ;(

Upp