evil lies in the heart of men, not magic

Under de senaste veckorna har jag tagit mig igenom alla säsonger av Merlin, ni vet den där gamla serien med förfärliga special effekter? Det visade sig att den innehåller så mycket mer än bara det. Den är fartfylld, rolig och framförallt himla varm. Och jag känner liksom att Merlin, Arthur och jag skulle ha så sjukt kul tillsammans (om det inte hade varit så att vi skiljs åt av tid, rum och verkligheten). Vi har lika dräpande humor alla tre. Att jag har levt mig in i den här serien lite mer än vad som är socialt acceptabelt har bidragit till att jag nu lider av en extrem version av post-Merlin depression (yup, det är en vedertagen term). Jag har ju en gedigen erfarenhet av tomheten som inträffar efter att en serie är slut, men det är INGENTING jämfört mot detta. Det har att göra med hur serien slutade. Där har ni hjärtekross på 45 minuter, fint inpackat.
 
Förutom att ställa frågor om min mentala hälsa så har Merlin-tittandet även väckt andra funderingar:
  1. Varför bor alla onda trollkarlar/häxor i grottor? Kan knappast vara bekvämt. Om jag hade magi så hade jag trollat fram ett fint slott att leva i.
  2. Måste man som ond le ett "evil smirk" efter varje mening man säger? Ökar inte det risken för att bli upptäckt när man är undercover?
  3. Hur många gånger kan man rädda en persons liv utan att den inser det? Och hur är det möjligt att Arthurs liv är hotat i princip i alla avsnitt? Han har helt klart inte oddsen för sig.
  4. VARFÖR KALLADE INTE MERLIN PÅ DRAKEN I BÖRJAN AV SISTA AVSNITTET SÅ HADE HAN SPARAT DE TVÅ DAGARNAS VANDRING OCH INGET AV ALLT SKIT HADE BEHÖVT HÄNDA! Dumma idiot.
  5. Varför är livet så orättvist?
Jag hanterar det här på det enda sättet jag vet hur; genom att vända mig till några goda vänner som alltid ställer upp i svåra tider, och som även har en god förståelse för den magiska världen - good ol' Harry Potter and the gang. Från en trollkarl till en annan. I'm such a player!
 
ALLMÄNT, FILM/SERIER | | En kommentar |

one minute we talk of the colour of fruit, the next of love

För några dagar sedan skrev jag att jag skulle fylla mitt study break med spa-dagar, strandhäng och gud vet vad mer. Så naiv jag var! Det är nästan så att jag skrattar lite åt mig själv. Gör om, gör rätt. Det här är den nya planeringen:
 
Idag: seminarium kl 17-20. Ha färdigställt en läxa innan dess (check!)
Imorgon: plugg hela dagen. Möjligtvis en kaffe med en kompis.
Torsdag: inlämning av musik-uppsats.
Fredag: plugg hela dagen.
Lördag: take-home exam i statsvetenskap börjar.
Söndag: take-home exam slutar.
Måndag: inlämning av psykologi-uppsats.
 
Jag kommer att ha såååå kul! Bästa påsklovet hittills! Huuurrraaaa!!!
 
Som alltid när jag har det superstressigt så är jag riktigt bra på att prokrastinera. Denna gång har mini-TV-serien North & South varit boven i dramat och jag känner att jag måste tipsa vidare. Handlingen utspelar sig runt 1870 (skulle jag tro), i en industristad i norra England. Kärlekshistorien påminner väldigt mycket om Stolthet och Fördom, men där de tagit bort alla vackra miljöer och placerat huvudpersonerna i de smutsigaste delarna av dåtida England. Miljön till trots är serien riktigt bra, då den (förutom att ha en Darcy-karaktär <3) ger en bild av vilka förfärliga förhållanden arbetarna hade under den tiden, och deras kamp efter en dräglig tillvaro. Det har visserligen blivit bättre i England nu, men samma system finns tyvärr fortfarande i andra världsdelar. Därför är det en väldigt vettig och lärorik serie att se!
 
ALLMÄNT, FILM/SERIER | darcy, north & south, stolthet och fördom | | 4 kommentarer |

the mockinjay lives

 
Förra veckan såg vi den tredje filmen i Hunger Games-serien. Som ett stort fan av böckerna hade jag länge sett fram emot detta. De två tidigare böckerna har, som ni troligtvis vet, utgått från att Katniss kommer in på arenan och ska överleva. Den tredje boken är annorlunda; nu är det krig.
 
Detta har vissa implikationer. De som jag har pratat med som inte har läst boken tycker att filmen stundtals är seg och saknar handling. Det händer liksom inte så mycket. Jag håller inte med. Den här filmen fokuserar mycket på filosofiska frågor angående krigshandling (vilket för mig som statsvetenskaps-student är väldigt intressant). Hur mycket förtryck kan man hantera? Är det okej att möta våld med våld? Hur fungerar propaganda? Osv.
 
Jag tycker absolut att alla ska gå och se filmen på bio. Miljöerna är häftiga och skådespelarna är otroligt duktiga, och man fångas verkligen av storyn - även om jag inte kunde sluta förvånas över Katniss/Jennifers fina, vällockade hår även i de mest dramatiska scenerna. Så typ 4 av 5 pluppar får den!
ALLMÄNT, FILM/SERIER | hunger games, jennifer lawrance, mockingjay | | Kommentera |
Upp