it's been a long time coming

Bild från i somras
 
Då och då frågar någon om jag har uppdaterat bloggen. Svaret på frågan blir alltid ett rungande NEJ! följt av lite rysningar av obehag. Det blev nog för mycket blogg ibland under min vistelse i Australien. "Men tänk om det finns någon som inte vet att du har kommit hem, som sitter och undrar vad som hände sedan?". Först skrattade jag bara bort frågan, för vem skulle det vara? Men av ren nyfikenhet gick jag in här och såg att (se på fan) människor besöker min blogg varenda dag, ibland flera stycken samtidigt. Say what?!
 
Så till er som har gått in och undrat (har hon kommit hem? var är hon nu? vad händer i hennes liv? blev det någonsin hon och mr Darcy? VARFÖR UPPDATERAR HON INTE HAR HON DÖTT?!) kan jag nu lugna er och berätta att allas vår favorit-Lovisa överlevde den fruktansvärda flighten Perth - Stockholm, om än något omtöcknad. Jag ber om ursäkt för den tre månaders långa plågan. Hade jag vetat hur mycket ni älskar mig så hade jag inte spelat så svår.
 
Numera befinner jag mig i Uppsala, är tillbaka i min underbara lägenhet (sorry baby för att jag hyrde ut dig till en annan) och har börjat plugga masterprogrammet i statistik. Dessutom jobbar jag extra som analytiker för ett medieföretag samt som seminarielärare för Uppsala Universitet. Det är med andra ord högt tempo.
 
Jag känner mig extremt tudelad när det kommer till fortsatt bloggande. Å ena sidan vet jag redan nu att jag inte kommer att ha tid. Å andra sidan gillar jag att få utlopp för min "kreativitet" (tro det eller ej men statistik erbjuder inte alltför många sådana möjligheter) och tanken på att hålla kontakten med mina fina vänner som är i/är på väg till andra länder. Kan vi inte bestämma att vi har en kravlös relation? Att jag kommer och går som jag vill? Det är helt klart den relationstyp som passar mig bäst.
 
ALLMÄNT | |
Upp